Har du nångång älskat någon väldigt mycket att du bara har den personen i tankarna?

Om du har det, var då glad över det. Men har du nångång hatat den personen så mycket att det nästan är förjbjudet? Var då kanske ännu gladare då? För då vet du att du har kunnat visa dina känslor så starka, att kunna våga visa vem man faktiskt är inom sig, för man känner ofta människor bara till ytan, folk man bara kan prata med, men när man visar sina känslor då, då känner man den människan väldigt mycket. Och om älska är det högsta och hat är det lägsta, och om jag då har kännt båda de känslorna för någon, har jag då kännt alla de känslor emellan? glädje,kärlek,förundran,sorg etc.. Kanske det inte finns något svar för det, kanske är det en av det frågorna som aldrig kan besvaras konkret? Kanske inte du som läser detta förstår vad jag menar, men nångång i livet kommer man till en tid när man helt och hållet har känt allt det där, men kanske har man fått turen att känna de för flera människor? För alla våra känslor är en del av oss och det tycker jag är en av de vackraste saker som finns♥

Men nu var det inte det där jag skulle komma till utan att , om man nångång har kännt alla de där känslorna som jag räknade upp, för en person och de sen slutade med det lägsta; hat. Vilken känsla ska man då känna för den personen när man möter den öga mot öga? medlidande?föraktelse? eller fortfarande hat? Om man inte kan sätta fingret på det nu så tror jag att man märker det när det väl utspelar sig.

Linn Sondell.